Enter the Hunt
Tantogården 1/9
Ok, det moshades en hel del (ok, hela konserten, den var inte så lång) så det blev inte av att ta bilder.
Enter the Hunt e unika på det sätt att de har en mjuk röst ovanpå ett stenhårt sound i kompet - en riktigt riktigt mjuk röst vilket jag inte tidigare hört i genren hårdrock. Kontrasten blir slående och det skulle inte förvåna mig om nysläppta CD:n kommer spelas utanför de vanliga hårdrockskretsarna - varför inte P3, det kanske de redan gör jag har ingen aning. Dessutom är skivan radiomässigt (polerad) producerad (av Epic dessutom)
Det är Krister - Chris Lancelot - Linder som sjunger och den rena stämman ifrån tiden med Grace och "Inga kan älska som vi" sitter i.
Det finns två saker som var förvånande illa. 1 - Konserten slutade när den var mitt i. Och inga extranummer. Den kan ha varit i en halvtimme. 2 - Gitarrerna tillförde inte jättemycket bitvis och någon gång lät de rent av illa till den övriga musiken vilket är ungefär motsatsen mot vad man kan förvänta sig av rockgitarrer.
I vilket fall blev Enter the Hunt´s spelning en av dem jag kommer minnas längst pga det blev PERSONLIGT. Enter the Hunt gick in på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Någon jämförde ETH med The God Machine som i mitten av 90-talet nådde vad jag dittils ansett var rockmusikens höjdpunkt (för att sedan somna av.) Faktiskt e The God Machines musik det absolut närmaste man kan komma ETH musikaliskt och med samma driv som gör att man inte vill stå still (en underdrift). Många berättar om religiösa eller andliga upplevelser på Enter the Huntkonserterna och jag kan förstå det.
Det var så vackert så det gjorde ont och jag sade till min kompis efter konserten "Det gick ju över fort i alla fall".
Det finns en likhet mellan Enter the Hunt och The God Machine - bägge har en ytterligt karismatisk sångare - i fallet ETH en gränsöverskridande estet som leker med nasistmunderingen kort hår och bombarjacka, som han sedan tar av sig och sjunger i bar överkropp med breda gester och slående mellansnack. I fallet The God Machine en gitarrist/ sångare som hävde sig upp mot micken och skrek halsen ur led på ett ytterst charmant sätt.
Förvånande att när man ändå hade satt upp försäljning av tröjor så gick det inte att köpa skivan, så vida jag inte kom för sent och de var slut förstås.
Det var billigt inträde och förvånansvärt låg åldersgräns, Stockholms rock-radiostation arrangerade. Och, mycket riktigt uppstod också en del förstörelse efter Enter the Hunt, vilket inte förvånade mig eftersom redan under ETH-spelningen kom det fram en snubbe till mig som skrek att han "ville riva skiten". Jag har inget emot att festa ihop med 15-åringar men tyvärr så spårade det ur den här gången och hade det lett till en tradition som kunnat bevaras, vilket jag tvivlar på i nuläget, så hade jag hellre betalat 200:- som vore ett helt rimligt pris för att få se flera erkända band.
http://www.enterthehunt.com
Bilder http://www.bandit1063.com/index.php?specialcontent=galleries&id=156
Chaan Factor 8
Fotnot: Då The God Machine troligen inte är allmänt kända så citerar jag engelska Wikipedia
The God Machine could be argued to be one of the most overlooked bands of the 1990s. Their first album, Scenes from the Second Storey, combined the industrial and heavy with the epic and beautiful in a way that has rarely been matched. While they weren't exactly million-sellers, those in the know all accepted that they were one of the best bands of their era.
Enter the Hunt e unika på det sätt att de har en mjuk röst ovanpå ett stenhårt sound i kompet - en riktigt riktigt mjuk röst vilket jag inte tidigare hört i genren hårdrock. Kontrasten blir slående och det skulle inte förvåna mig om nysläppta CD:n kommer spelas utanför de vanliga hårdrockskretsarna - varför inte P3, det kanske de redan gör jag har ingen aning. Dessutom är skivan radiomässigt (polerad) producerad (av Epic dessutom)
Det är Krister - Chris Lancelot - Linder som sjunger och den rena stämman ifrån tiden med Grace och "Inga kan älska som vi" sitter i.
Det finns två saker som var förvånande illa. 1 - Konserten slutade när den var mitt i. Och inga extranummer. Den kan ha varit i en halvtimme. 2 - Gitarrerna tillförde inte jättemycket bitvis och någon gång lät de rent av illa till den övriga musiken vilket är ungefär motsatsen mot vad man kan förvänta sig av rockgitarrer.
I vilket fall blev Enter the Hunt´s spelning en av dem jag kommer minnas längst pga det blev PERSONLIGT. Enter the Hunt gick in på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Någon jämförde ETH med The God Machine som i mitten av 90-talet nådde vad jag dittils ansett var rockmusikens höjdpunkt (för att sedan somna av.) Faktiskt e The God Machines musik det absolut närmaste man kan komma ETH musikaliskt och med samma driv som gör att man inte vill stå still (en underdrift). Många berättar om religiösa eller andliga upplevelser på Enter the Huntkonserterna och jag kan förstå det.
Det var så vackert så det gjorde ont och jag sade till min kompis efter konserten "Det gick ju över fort i alla fall".
Det finns en likhet mellan Enter the Hunt och The God Machine - bägge har en ytterligt karismatisk sångare - i fallet ETH en gränsöverskridande estet som leker med nasistmunderingen kort hår och bombarjacka, som han sedan tar av sig och sjunger i bar överkropp med breda gester och slående mellansnack. I fallet The God Machine en gitarrist/ sångare som hävde sig upp mot micken och skrek halsen ur led på ett ytterst charmant sätt.
Förvånande att när man ändå hade satt upp försäljning av tröjor så gick det inte att köpa skivan, så vida jag inte kom för sent och de var slut förstås.
Det var billigt inträde och förvånansvärt låg åldersgräns, Stockholms rock-radiostation arrangerade. Och, mycket riktigt uppstod också en del förstörelse efter Enter the Hunt, vilket inte förvånade mig eftersom redan under ETH-spelningen kom det fram en snubbe till mig som skrek att han "ville riva skiten". Jag har inget emot att festa ihop med 15-åringar men tyvärr så spårade det ur den här gången och hade det lett till en tradition som kunnat bevaras, vilket jag tvivlar på i nuläget, så hade jag hellre betalat 200:- som vore ett helt rimligt pris för att få se flera erkända band.
http://www.enterthehunt.com
Bilder http://www.bandit1063.com/index.php?specialcontent=galleries&id=156
Chaan Factor 8
Fotnot: Då The God Machine troligen inte är allmänt kända så citerar jag engelska Wikipedia
The God Machine could be argued to be one of the most overlooked bands of the 1990s. Their first album, Scenes from the Second Storey, combined the industrial and heavy with the epic and beautiful in a way that has rarely been matched. While they weren't exactly million-sellers, those in the know all accepted that they were one of the best bands of their era.
Labels: Hårdrock
posted by Chaan at 2:40 PM
0 Comments:
Post a Comment
Links to this post:
Create a Link
<< Home